Praktikbesök visar på entreprenöriellt lärande

Entreprenörsprogrammet är en praktisk utbildning med inriktning på att lösa problem, genomföra projekt och förverkliga idéer. Allt det här tränar vi på både i skolan och ute på fältet under de tre åren. Ett av de absolut roligaste uppdragen som lärare på ett yrkesförberedande program är att besöka eleverna när de är ute på sin praktik. Då får vi möta eleverna i en ny miljö och i en roll där vi vanligtvis inte ser dem. Besöken är otroligt spännande och framförallt viktiga för oss alla eftersom dessa bidrar med nya intryck och lärdomar som påverkar och utvecklar vår utbildning. Nu ska jag berätta om när jag gav mig ut på några besök.

Den 10 december tog jag min bil och åkte till Mariebergs Köpcentrum för att besöka några av våra treor. De hade varit ute på sina praktikplatser i nästan tre veckor och jag var upprymd och förväntansfull i uppdraget. Hur trivs de? Hur har de använt sina kunskaper från skolan? Vilka kontakter har de knutit? Har de möjlighet att få jobb? Ja, frågorna var många.

Mitt första besök var hos Kaweh Abdelzadeh på H&M. Han berättade att han stormtrivdes med jobbet. Genom att han hade getts möjlighet att delta i flera sammanhang i butiksarbetet ansåg han att han hade bra inblick i de olika arbetsuppgifterna. Ellen, som ansvarar för lagret, berättade att Kaweh på mycket kort tid hade lärt sig arbetet och hanterade det på ett ansvarsfullt sätt. Hon poängterade sin önskan att han skulle sluta sitt ordinarie extraknäck och börja hos dem istället. Jag blev stolt över allt beröm och såg att Kaweh också blev det. – Jag är mycket nöjd över min valda praktikplats, sa Kaweh. Nu har jag varit på alla avdelningar men det är framför allt på herravdelningen jag trivs bäst. – Det är ont om killar som jobbar här så förhoppningsvis kan jag bidra med lite ”manligt”, resonerar Kaweh.

Efter besöket på H&M gick jag vidare till JC där Marcus Olsson stod och snyggade till bland hyllorna. Lika glad som vanligt berättade han om hur han och personalen just nu arbetade med företagets inventering. – Mycket jobb är det men det är viktigt så det är bara att hugga i, sa han. Marcus har även han fått prova på olika arbetsuppgifter. – Jag trivs jättebra. Kläder och mode är roligt, sa Marcus och log lite extra. Jag berömde hans val av skjorta och sa att han passar perfekt i butiken.

Jag traskade ner en våning och gick in på Game. Där mötte jag Christian Bråthe och killarna som ansvarade för ruljansen just den dagen. – Vad gör du här, frågade han, och såg lite fundersam ut? Jag berättade att jag var nyfiken på hur det går och vi satte oss på en bänk lite utanför för att prata. Christan berättade om alla möjliga iakttagelser gällande butiksarbetet, lokalen m.m. och jag imponerades över hans iver. Vi diskuterade praktikbloggen och vissa kursmål. Han pratade på och menade att han redan hade arbetat med alla de mål jag hade planerat och att han inte hade tid att blogga minsann. Dock har han nu i efterhand skrivit lite om vad han gör. Jag pratade med en nöjd handledare, vinkade av och tog sikte mot näste man.

Näste man var Simon Lekholm som valt att vara på Elgiganten. Jag tog min bil och körde det korta sträckan till Simon. På en gång såg jag honom i mitten av all teknisk utrustning. Hans kroppsspråk vittnade om trivsel. Rak i ryggen och med stadig blick sökte han runt efter lämpligt offer att övertyga om ett viktigt köp. Vi gick en knepig spiraltrappa upp och satte oss sedan ner en stund i personalrummet. Simon beskrev sin praktikplats som mycket bra och han siktade på att få ett extrajobb i butiken. Simons handledare tyckte att allt gick kalasbra. I personalrummet visade Simon hur företaget arbetar med information gällande planering, resultat, kampanjer osv. Dessutom presenterades mål och förväntningar.  Det var intressant att lyssna på honom.

Måndagen den 14 december var jag på ett lärlingsmöte på stan i Örebro. Efter mötet stötte jag på Lara Mesic som praktiserar på Café Supréme. Spontant bestämde vi oss för att sitta och prata lite. Lara var helnöjd med sin praktik. – Jag får göra allt Malin, sa hon och skrattande berättade hon vidare.  - Jag står i kassan, beställer varor, sköter krångliga kaffemaskiner, plockar och fixar med allt möjligt. De som jobbar här är trevliga och framför allt jätteroliga. Det är hur kul som helst! Laras iver smittade av sig och jag kände mig glad och stolt över henne.

Tisdagen den 15 december ringer jag till Anna Mattsson och undrar om jag kunde komma på ett besök. Hon beskrev var på Svenska kyrkans kansli hon befann sig och efter mycket om och men hittade jag dit. Sittandes bakom skrivbordet på ett eget kontorsrum lyfte hon blicken från sin dator. Hon passade perfekt i rollen och såg hur van ut som helst. Jag hann knappt sätta mig innan en kvinna kom och berättade vilken hjälp de får genom Annas insatser. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Ett, tu, tre kom en man in med en pärm och undrade om Anna kunde arkivera uppgifterna i den.  - Javisst, kvittrade  Anna, och berättade om allt ansvarsfullt arbete hon fick förtroendet att utföra.  – Arbetet är varierande och mitt rum är ljust och fint. Jag trivs mycket bra. Vi pratade om kursmål och Annas önskemål att dela upp praktikperioden så hon får praktisera i ytterligare en yrkesroll. Inget verkar omöjligt när det gäller Anna.

Sammanfattningsvis vill jag framför allt lyfta den glädje jag kände och mötte under mina första praktikbesök. Det är en fantastisk känsla att uppleva nöjda elever och handledare. Dessutom belyste både handledare och elever betydelsen av att komma ut och jobba på riktigt vilket gör mig starkare i min övertygelse att praktiskt arbete är viktigt för vidare utveckling.

Nu är det snart jullov och fler besök blir det när vi startar upp igen.

/Malin Uhlan